Ibland kan jag börja fundera på vem fan jag egentligen är.. NEJ! inte som någon sinnesrubbning som bidrar till att jag känner mig schizofren.. Min självdiagnos lyder: Små trött på vardagen och folk i allmänhet.. Viss känsla av saknad?

Just de fenomenet att jag saknar något eller kanske någon, just de kan jag inte sätta fingret på.. De faktum att jag till och med tröttnat på att ragga och finna nya erövringar i sänghalmen.. De är just de som skrämmer mig mest jag har en flimrande känsla av asexuellt beteende! För de som känner mig kan nog intyga på att ingen kjolstyg va tryggt i min närvaro..

Men nu känner jag mig likgiltig inför tanken på sex, VAD FAN HAR HÄNT MED MIG?! Tror jag ska dra långt bort och kröka ner mig till total dekadens och återfödas igen..

Kanske Power meet är min räddning, i helgen får de bära av mot Västerås för att söka bot och luder i en skön dimma av Jack Daniels och cola..

// Vessla FTW